Ett av mina första jobb var på McDonald’s i Falköping. Om du varit där så vet du att det är vid rondellen med den turkosa skulpturen ”Ållebergs ryttare”. Jag var tjejen i kassan och “driven” som langade ut hamburgare till väntande barnfamiljer, handbollslag och bilar. 

Det var ett bra extrajobb. Det gav ett välkommet tillskott till barnbidraget och jag fick jobba med många av mina kompisar. Jag stod oftast i lucka två i driven för jag var noggrann, snabb och trevlig – en mycket bra mix när man ska få ut rätt mat till rätt person så snabbt som möjligt och med bra service. Faktum är att jag var snabbast i Sverige en dag, hihi.

Mot slutet av gymnasietiden var det dock inte kul längre. Känslan när det var kö i driven och en barnfamilj beställde tre Happy Meal, varav en special, två hamburgermenyer med milkshake och ett par kaffe på det. 😫 Eller när en busslast med fotbollsspelare rullade in samtidigt som sportlovsresenärerna var på väg hem.

För övrigt ganska likt känslan jag senare kunde ha som jurist när ett avtal på 30 sidor med deadline “imorgon” nådde inkorgen…

Det var lätt att bli negativ. Från att alltid ha tackat ja när jag blev tillfrågad om att jobba extra sa jag nu alltid nej, tack. Det som tidigare känts kul – att vara snabb, effektiv och trevlig – var plötsligt jobbigt. Jag kunde inte vänta på att komma därifrån. 

Vad jag inte förstod då var att det inte var fel på jobbet.

Det var inte supertrist, jobbiga kunder och alltid stressigt. Det var jag som var uttråkad. Jag hade vuxit ur det och slutat utvecklas. Jag hade lärt mig det jag skulle på den arbetsplatsen, fått erfarenhet att sätta på mitt CV, tjänat de där extra pengarna och nu var det dags för något nytt. Nya kunskaper, erfarenheter, utmaningar, kollegor, kunder.

Ibland när vi är mitt i något (oavsett om det är på jobbet, i en relation osv) är vi så säkra på vad som är fel där att vi glömmer att se till var vi själva är. Vad vi drömmer om, vad vi saknar, våra styrkor, våra svagheter och vad vi behöver utveckla. Och då glömmer vi också att vi kan leda oss själva ur situationen. 

När jag ser tillbaka på min karriär på McDonald’s är det med värme, glädje och tacksamhet att jag så enkelt och smidigt fick min första arbetslivserfarenhet och att jag fick uppleva hur kul man kan ha på jobbet med goda kollegor, sjyssta arbetsledare och utvecklande uppgifter. 

Hur är det med dig? Har du vaknat en dag och insett att det inte bara var jobbet – det var du också? 🤦